Det var ett isolerat och ensamt liv. De som pissar i porten, super och svär blir nästan alltid utstötta. De hjälper gärna till själv med att förpassa sig själv till en skuggtillvaro, men vad som är hönan och ägget är svårt att få fatt på. Lägenheten han bodde i var liten och ostädad, tillhörigheterna få. Han hade i alla fall en. Det var där han hittades död förra året. Han hittades på golvet iklädd den fläckiga badrocken av mörkblå frotté han ofta bar. Någon skulle kanske säga att hans lidande var slut, någon annan att det var skönt att gubben var död.

Han fick en bänk uppkallad efter sig, den där han brukade sitta och supa. Inte så att den har fått en plakett med namnet ingraverat i blank mässing eller så, men för en handfull dryckesbröder har det blivit Ragnars bänk nu när den är tom. Jo. Han söp ihjäl sig. Inga omskrivningar, det var så han levde och det var så han dog. Innan processen påbörjades i flit och idoghet var han ingenjör. Ett litet flygplan lades på kistan i den så gott som tomma kyrkan. En kartong med lappar och urklipp var det som blev kvar av hans liv efter att kroppen begravts och lägenheten städats ut.